Du och jag från vaggan till graven ... eller så inte ?..

Vad är dt som händer? Varje dag tänker jag tillbaka. Tillbaka på den tiden då dt var du och jag. Våra band håller på att gå av på mitten. Dt får inte hända. Dt skulle alltid vara du och jag mot världen. Jag vill inte att du ska släppa min hand hjärtat, för du är mitt allt ! Vi glider ifrån allt mer och mer, men dt får inte hända. Jag klarar inte av att förlora ännu en vän. Och speciellt inte en vän som du. Du är den ända personen som verkligen förstår mig. Du fanns alltid där för mig när jag mådde dåligt. Du fick mig alltid på bra humör, och att tänka possitivt. När jag kollar på bilder på oss tillsammans, börjar jag gråta. Jag saknar dig så otroligt mycke så du inte kan förstå. Jag vet att en dag så kommer jag le men just nu rinner tårarna ner. Jag menar vad var dt som hände, vi skulle ju alltid vara bästa vänner ? När livet sviker, så är dt bra att vara 2.Men ena halvan av mig slutade förstå att när en vän försvinner finns inte mycket kvar. Var ärlig mot dig själv, var de verkligen så här det skulle bli ? Du är en ängel för mig så varför händer dt här ? Ett misstag kan förändra båda våra liv.

Självklart så vill jag vara din vän, din allra bästa vän. Men just nu så ser dt inte ut som att dt kommer gå. Varje gång vi träffas, känns dt som vi aldrig ens varit bästa vänner. Som att vi nästan inte ens känner varandra så bra som vi egentligen gör. Du vet nog vem du är så jag vill inte nämna namnet. Alla minnen vi har, alla stunder som vi skrattat tillsammans. Dock så har vi bråkat många gånger, men dt gör ju alla bästa vänner. Efter varje bråk vi hafft, har jag tänkt ; Varför bråkade vi? Gjorde jag något fel? Vad hände just innan vi börja bråka? Och isåfall varför hände dt?

När allt i mitt liv var som mest skit, så klev du fram och var frivillig att trösta, att sitta och försöka förstå och hjälpa mig. Du har alltid berättat för mig hur värdefull och bra jag är, hur lycklig du är att ha mig som din vän. Jag har aldrig riktigt tacka dig. Och dt tynger mig så hårt. Sommaren 09 var den absolut bästa, iallafall början av den. Midsommar i din stuga. Allt var så perfekt. Men efter dt, försvann allt. Du är min stjärna, Som nästan faller.

Vi sa att dt alltid skulle vara vi, Du och jag hand i hand livet ut. Utan dig -ingen mig, kommer du ihåg dom löfterna ? Jag kommer aldrig svika dig, aldrig någonsin !


Jag älskar dig Josefine Westman, jag vill inte ha dt så här <3