svar på tal!
Anyway! Nu dom senaste dagarna har jag varit inne på bloggen men inte bloggat någon även fast jag tänkt och velat göra det. Men nu känner jag att jag vill börja blogga igen efter en massa uppehåll. Och sen så tackar jag er som varit inne på min blogg även fast jag inte uppdaterat. Och ja, någon fråga om jag kunde ha en frågestund, och det har jag redan planerat, och sen har en annan frågat om det gjorde ont att göra min piercing i läppen, och helt ärligt så ja, det gjorde SVINONT, fast bara under dom två sekunderna som han tröck igenom nålen, sen var det över.
Ni som varit inne på min blogg även fast den stått stilla, hoppas att ni fortsätter bevaka för att jag nu ska börja blogga regelbundet. MINST en gång per dag!
Over and out!
Smile like you mean it bitch!
Testhäften
Igår på bup så fick jag med mig 3 st häften hem som jag skulle fylla i, där det var en massa frågor om hur jag känner och mår osv osv. Så det har jag suttit och gjort sen jag kom hem från skolan.
Om nån timme ska jag och morsan ner till skolan för att först ha ett möte med min mentor, och sen så ska morsan på föräldramöte, och då kommer jag traska ner till fritidsgården för att hänga där resten av kvällen.
Imorgon ska jag på bup igen, men då ska jag träffa en läkare angående mediciner osv, och på fredag så ska jag ju självklart utt till mig älskling i Dunker.
Nu ska jag först gå och ta mig en macka, sen hälsa på Bitte som har kommit till oss igen och sen kommer jag troligen gå och lägga mig och vila ett tag för att jag är helt slut i kroppen.
Peace!
Försöker leva en dag i taget
Jag är ganska dålig på att uppdatera bloggen just nu, men det är för att jag helt och hållet glömmer bort den för att jag ständigt och jämnt tänker på att försöka orka med skola, och speciellt att klara av varje dag att bara finnas. Men nu kommer jag äntligen få börja gå på bup och prata i hopp om att det ska bli bättre.
Jag vill må bra, men ja behöver hjälp vilket jag kommer få nu, och det känns jävligt skönt.
Imorgon ska jag på bup vilket jag ser fram emot, men jag är lite smått less på dessa knasiga busstider, för jag ska vara på bup kl 1, men bussarna går 11.00 och 13.00, så då måste jag ju ta bussen som går 11, men då måste jag ju sitta inne i eskilstuna i en och en halv timme och göra ingenting. Det gör mig lite smått irriterad.. Och inte nog med det, jag missar musiken imorgon, och på torsdag ska jag till bup igen och då missar jag syslöjden. LESS!!
Anywayy.. Nu ska jag lägga mig och.. Ja, försöka sova antar jag. God natt!
Svar på tal!!
Ursäkta mitt ilska svar på den där kommentaren i det förra inlägget, men jag blir så fruktansvärt irriterad på folk som kommer med världens dummaste kommentarer, och påstår att jag ÄLSKAR att äta medicin?!
Tror ni helt jävla seriöst att jag VILL äta medicin?
Tror ni att jag tycker det är kul att måste äta en jävla massa mediciner hela tiden?
Är ni helt jävla skadade i huvudet eller?
Jag VILL inte äta en massa mediciner egentligen. Men jag måste tydligen det pga mitt psykiskt dåliga mående. Och visst, det är skönt när jag mår bra och verkligen kan skratta och ha det kul på riktigt tillsammans med min familj och mina vänner när jag äter medicinen, men det är ju fortfarande ingenting jag själv har valt, utan dom på BUP tyckte att det skulle vara bra för mig, och jag svarade: "bara jag slipper den här jävla ångesten och alla panikattacker och alla självmordstankar jag har." Det var allt jag hade att säga i det läget.
Peace out!
Upp- och ner, bak- och fram, ut- och in
Skolan kan dra åt helvete
Den här sommaren kan dra åt helvete
Hela detta året kan dra åt helvete
kläder kan dra åt helvete
Pengar kan dra åt helvete
Rakblad kan dra åt helvete
Smink kan dra åt helvete
Cigg kan dra åt helvete
Böcker kan dra åt helvete
Känslor kan dra åt helvete
Kompisar kan dra åt helvete
Mitt liv kan dra åt helvete
Jag kan dra åt helvete
Allt kan dra åt helvete
Så känns det..
Segt..
Just nu känns allt i mitt liv förjävla segt.. Vet knappt om jag ens orkar med nånting längre. Jag vill bara få en ny jävla medicin så jag börjar må bra igen så jag får fara upp til luleå nån jävla gång. Fast att äta en massa antidepresiva mediciner när man bara är 15 år är nog inte speciellt bra. För då kommer jag ju garanterat äta medicin till jag trillar av pinnen(dör).
Anyway.. kvällen har spenderats på fritidsgården as usual, Och nu ska jag snart gå och lägga mig i sängen för att försöka sova. Jag är sjukt trött för att jag knappt sover nånting pga en och samma jävla mardröm som kommer varje gång jag somnar, vilket är fruktansvärt irriterande.. Ajja, godnatt på er!
Om jag kunde skulle jag förändra hela min uppväxt
Jag är din enda dotter, hon du knappt såg, hon du knappt ville ha. Så känns det.
Jag frågar mig varför men får aldrig nått svar.
Jag hör alla andra berätta om sin pappa, men när jag ska förklara så finns det fan ingen som fattar. För jag har knappt nån pappa, du såg mig nästan aldrig. Orden 'Jag älskar dig' sa du aldrig till mig. Du tittade förbi när jag tappade allt mitt mod. Jag borde hata dig men drömmen går emot, om att någon gång få vara pappas lilla skatt, att få vara med bara dig och bli pussad god natt. Jag borde ha glömt allt efter 15 hårda år men fuck it, det har lämnat för djupa sår.
Åren dom går, men såren finns fortfarande kvar. Bilder och minnen av dig och allt som hänt är nog allt som jag har kvar. Det är så det känns. Nu lever jag mitt liv 100 mil bort från dig med min mamma som funnits där mer än vad du har. Det kanske inte var meningen att jag skulle vara pappas lilla skatt?
Förlåt för att jag ständigt gör en massa fel,
men kanske ska göra som förr när jag bara satt och teg..?
