Varför blev dt såhär ? varför händer dehär just oss ? dt är så svårt att leva utan dig . jag försöker varje dag att leva som jag alltid gjort, men dt har inte gått hittills. dt är för att jag känner att du inte står vid min sida. jag fastnar i tankar som "är dehär slutet för oss ?" " är dt inte menat att dt ska vara vi 2 ?". jag vet inte vars du står, visste jag dt skulle jag stå bredvid dig. "behöver vi inte varandra ?" den tanken far genom mitt huvud, men mitt svar är ja, självklart behöver jag dig, men behöver du mig? dt skulle alltid vara du och jag mot världen som kämpar till dötts. våra band håller på att gå av i mitten och dt får inte hända. har jag blivit huggen i ryggen, eller känns dt bara så ? Jag menar, dt skulle ju alltid vara du och jag, föralltid bästavänner. Du har förändrats så mycket. Jag vet knappt vem du är längre, vart tog den personen vägen som alltid fanns där? Du kommer förlora min tillit om du släpper min hand. jag vet mycket väl att jag kommer le nån dag men nu när jag sitter här, så rinner tårarna ner för mina kinder. Som sagt, när livet sviker är dt bra att vara 2. Den ena halvan av mig har slutat förstå att när en vän försvinner så finns inte speciellt mycke kvar. Jag glömmer dig inte mer för varje dag, men dt lär nog hända om dt fortsätter såhär. Du är en ängel för mig så varför händer dehär ? ett enda misstag förändrar hela min värld. Löften om att bry sig finns nästan inte kvar. Var bara ärlig mot dig själv, var de verkligen såhär dt skule bli ? I sånna fall så trodde jag helt fel om dig och hela ditt liv. Självklart vill jag vara din bästa vän, ingen tvekan om dt, men dt värkar som att dt inte går att se dt längre. All skit som nu finns i ditt liv du är fan inte värd dt, vill du ha kvar mig vid din sida får du börja ge tillbaka den kärlek jag gav till dig, dt känns som att du lagt undan den - som att du kastat bort den -struntat i den. Alla minnen finns ännu kvar, dom kommer jag aldrig glömma. För mig kommer dt alltid vara du och jag tills döden skiljer oss åt. När alla andra svek mig, var dt du som stod kvar och berätta hur värdefull och underbar jag var, Du är min stjärna som håller på att falla från de blå. Det här är förjävligt , seriöst. jag gråter varje kväll när jag kollar igenom bilderna på oss och tänker på alla minnen. som alla dom gångerna jag sovit hos dig, när vi nötte jeff dunham och peanut, när vi sprang efter göteborg och allt roligt på klubbviken sommarn 08 och 09. dt är så förjävligt utan dig. jag är helt jävla fucking slut utan dig, jag behöver dig ju mer än någonsin just nu. du var den som torkade mina tårar. den som gjorde att jag inte grät. du var den som fick mig att skratta. den som alltid ställde upp.. och trotts att allting har varit så sjukt jävla dåligt mellan oss, så var du ändå alltid den enda för mig. jag kommer alltid älska dig felicia, jag villl inte att de ska bli såhär mellan oss, för du är mitt fucking allt bby !! :'( <3
















Felicia hofslagare, du är underbar ! alla minnen med dig är oslagbara <3


Kommentarer
Postat av: en ledsen felicia :(

gråter när jag läser!, jag fattar inte det var juh du och jag? va hände :(

2009-10-27 @ 21:05:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0